Gud hör bön.

Hade knapert med pengar till slutet av terminen. Kom och tänka på en fond jag sökte till i höstas. Samtidigt slänger jag iväg en mikrobön till Gud och nämner fonden vid namn. Några få timmar senare kollar jag min mail. Ett nytt brev i inkorgen. Det var från fonden jag sökte från i höstas. Jag fick beviljat ett stort bidrag. 


Tack Jesus. Tack!

//Peter

På svensk mark och förundrad

Åter är man tillbaka på Strandhem efter fyra veckor som utan tvekan satt spår i mitt liv. Finns så otroligt mycket att berätta och det kommer säkert bli en superlång text om jag påbörjar att skriva något om resan här. Dessvärre orkar jag inte skriva en sån lång text ikväll, så vi får se om det blir något nån annan gång istället :). Däremot berättar jag mer än gärna om resan och om vad den har betytt för mig när jag träffar dig i verkligheten. 


Men men, under sportlovet som precis varit och även början av denna veckan, så har ett stycke från Bibeln förföljt mig och uppenbarats på olika ställen jag varit på. Det är Filipperbrevets 4e kapitel, första stycket. Skälet till att Gud uppenbarat detta stycke för mig så många gånger tror jag helt klart har med min vistelse i Afrika och göra. Stycket sammanfattar nämligen mycket av det jag fått uppleva där något så alldeles utomordentligt! Det har även blivit som en påminnelse för mig. 
Hursomhelst så tänkte jag ikväll dela en vers från stycket och det är vers 9: "Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er." 


Tänkte berätta lite kort om en händelse som inträffade en gång på pannkakskyrkan nu i vinter. 
Jag och en annan tjej från pannkakskyrkan bevittnade när en alkoholiserad kille blev våldsam och såg rött mot en annan kille. Killen som var "offret" stod kvar och var provocerande. Den våldsamme började febrilt försöka slå den andra killen med knytnävsslag men vännerna där hindrade honom så gott de kunde. Man undrade hur det skulle sluta, och då vi inte riktigt visste vad vi skulle göra så började vi i ren desperation be till Gud att han snabbt skulle göra något för att hindra någon att bli skadad. 
Som att vända på ett pappersark så gick det från "Jagskaslåihjäldig"-relation till bästa polare! Förstår du? 
Från vevande knytnävsslag till kramar och skratt! Och den förändringen skedde på en blinkning, man förstod det helt enkelt inte. Så där stod man, förstummad och gnuggandes i ögonen för att se om man drömde eller något. Tack Jesus! 


"Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er." 
Fridens Gud var sannerligen med oss ute på stan och det fick vi se med egna ögon den kvällen. Från kaos till himmelsk frid! 


Det tackar vi för. 


Över och ut! 
el PEDROO.